Kambodja

Det var inte svårt att urskilja Karin och Claes från övriga resenärer på Landvetter i morse. De stack ut som 2 livs levande pepparkakor. 3 veckor i Kambodja hade satt sina spår. Sol, bad, massage, manikyr och pedikyr blandat med shopping. Vem blir inte sugen? Jag längtar tills det blir fotovisning – närmare än så kommer jag tyvärr inte Kambodja för tillfället. Även om vi svenskar lever gott där som turister kan jag inte låta bli att tänka på att Kambodja är ett riktigt fattigt land med massor av historia som jag verkligen skulle vilja uppleva på plats, för att riktigt förstå. Blotta tanken på att 1999 är det första året på över 30 år som det helt och fullt är fred i landet, får mig att än en gång vara tacksam för att jag är född i ett land som Sverige. Jag var så glad att se Karin att jag alldeles hade glömt bort att hon lovat köpa tyg till mig. Några meter brunt, en bit cerise och en bit benvitt thaisiden (eller kambodianskt siden som det visst hette). 120 pix - som hittat. Det är inte utan att jag får en något blandad känsla i maggropen. Lite skuld och lite dåligt samvete för att alla mina problem är tvättäkta i-lands-problem, att jag inte behöver vara rädd för att trampa på en mina när jag plockar blommor på en äng, att jag sitter och tittar på dåliga tv-program istället för att bekämpa alla världens orättvisor. Istället kom jag på mig själv att tänka ”ska jag kanske önska mig en symaskin i julklapp?”. Dåligt samvete eller ej. Här är iaf en bild på mina framtida kuddar.