Viktnoja i bekantskapskretsen

Jag är SÅ less på att alla pratar om vikt. Ät gott och lev längre. Med gott menar jag INTE Billys panpizza om någon nu skulle tycka att det var yummi yummi. Och så kan man ju röra på sig ibland, typ ta trapporna (jag tar dock alltid hissen), promenera (iaf till spårvagnen) och hitta något roligt sätt att svettas loss på (finns alltför många bra alternativ här så inga ursäkter godkänns).

Hur som helst har min kära vän, gravida vän, gått och blivit helt viktnojig. Hon är helt skärrad över att hon har gått upp 7 kilo. Och så kommer de marockanska bortförklaringarna. Det hela började med att hon nog sa att hon vägde lite för lite till barnmorskan redan i början, så redan där kan man dra bort nåt kilo. 2 kilo kommer dessutom säkerligen från jul och nyår, det var ju himla mycket grädde i förrätten... Förvisso. Hur som helst. Ett. Man ska aldrig ställa sig på vågen. Två. Framförallt inte när man är gravid (även om jag vet att barnmorskan tvingar en till det). Tre. Om man av någon anledning iaf ställer sig på vågen kan man ta till metoder såsom att blunda eller upprepa frasen bingo bingo så att sinnena helt enkelt inte uppfattar denna totalt oväsentliga inputen.

Personligt meddelande till den omtalade: Du är dock helt ursäktad, men bara just för att du är gravid och då får man vara nojig. Det är nu du ska passa på att befalla alla i din omgivning att serva dig, 24 h om dygnet. Kräva att få gå före i alla långa köer på allmänna toaletter. Stryka dig över magen, hålla dig om ryggen, prata foglossning och ojja dig. Se till att alla snorungar reser sig upp och låter just dig sitta på överfyllda tunnelbanevagnar. Nu är dessutom ett ypperligt tillfälle att kräva dina gourmet-frukostar du blev lovad för så länge sedan. Se så mycket positivt det finns ;).