Walkie talkie

Förutom en symaskin fick jag även en Walkie talkie i julklapp. Av D. Det tog ett bra tag innan jag förstod vad det var. Jag tänkte att det kanske kunde vara en väckarklocka, i gummi... som man kan slänga i väggen utan att det slutar ringa. Det hade ju varit väldigt bra. Jag hade behövt en sån. Men det var en walkie talkie som jag skulle använda när jag och D är ute i skogen, för att inte tappa bort varandra alltså.

Jag fick en liten introduktionskurs i hur man skulle använda den. Hela tiden ska man hålla in en knapp när man pratar och det är väldigt viktigt att man håller in den lite innan man pratar också, annars missar mottagaren ord 1. Mycket att tänka på. Väl utrustad med i-pod och w-t valde vi milspåret. Jag och D följdes åt i ca sex kilometer. Sedan ville D springa iväg. Han kontrollerade att min walkie talkie var på så att vi lätt kunde kontakta varandra för att bestämma mötesplats. Viktigt. Jag försökte förklara för honom att mitt lokalsinne är sämre än Bettans. Men han vet inte vem Bettan är och därför förstod han inte allvaret.

När han försvann vände han sig om och vinkade till mig tre ggr. Det kändes som om vi aldrig skulle ses mer. Och så höll det på att bli. Jag pluggade i hörlurarna i öronen och försökte svälja min gråt. Efter cirka tre ord av Black Eyed Peas lyste displayen rött och i-poden dog. Så var det bara jag. Efter att ha upptäckt att jag var helt vilse anropade D mig äntligen.
Davve-D här, com.
Hör du mig com?
ja ja!! svarade jag.. (dött)
ja ja!! Jag är vilse, com! (ropade jag förbrilt)
Jag hör dig inte, com..
jo men jag är här! jag hör dig, jag är vilse!
Jag går till fotbollsplanen och väntar på dig där, com
var är den då?! (panik) (dött)
jag hör dig inte, com
Jag pinnade på lite fortare... (15 min senare)
är du vid tomtarna? com
nä.. jag ser inga tomtar!!.. (ytterligare 15 min senare och efter att ha träffat på ett par som inte kunde hitta sin bil. Jag ville men kunde verkligen inte hjälpa dem. De skrattade åt mig när jag sa att jag också var vilse och pekade åt vilket håll jag trodde att D hade sprungit. Vi önskade varandra lycka till.)
Davve-D här igen. Jag går från fotbollsplanen nu, du är inte här, com.. (Paret skrattade ännu mer.. men så ser jag äntligen dom förbannade tomtarna och försöker anropa D.)
jag är vid tomtarna!!! kan du hitta mig nu??? brus.. knaster... brus... knaster knaster

som i en amerikansk rulle slutade allt gott. D hittade mig. D klagade på att han var kall för att han fick vänta så länge. Ds w-t var trasig. Jag var glad för att han hittat mig men går inte längre en meter i skogen utan min mobil.

Jag funderar på att skicka w-t:sarna till Sverker så att han kan kasta dom långt ner i soptunnan. För D skulle nog bli ledsen om jag gjorde det själv.

Mina tankar går till det äldre förvirrade paret som tappat bort sin bil någonstans kring Delsjön.