I-landsproblem

Jag har många problem. Som kan kategoriseras under många olika rubriker. Några av dem är i-landsproblem. Andra är riktiga problem. Under i-landsproblem kan jag sortera in dilemman som Var ska jag placera brödrosten utan att brandlarmet sätter igång så fort den sätts i bruk? eller Vilken skomakare törs jag anlita när jag ska klacka om mina skor med hjärtformad klack? Andra problem som poppar upp i huvet är att chipsen längst ner i påsen alltid är för små för att dippa. Tungt stuff alltså.

I söndags däremot stötte jag på ett riktigt problem. Jag upptäckte ett hål i min jackficka, inget litet utan ett STORT. Det blev flyktvägen för min mobil. Jag drog tre djupa andetag och tänkte att det här är bara ytterligare ett i-landsproblem och jag är ju inget mobilfreak så det här överlever jag. Men sen slog det mig att utan mobil har jag inga nummer och utan varken nummer eller mobil blir det jäkligt svårt att bestämma tid och plats med folk. Jag försökte fundera ut hur man gjorde förr i tiden. Jag kom på att man plingade på hos folk, oftast helt oanmäld. Numera måste man boka dag och cirka-tid. Och sen så sms:ar och ringer man för att stämma av exakt tid och plats och lixom bekräfta att man fortfarande vill ses.

Den här kvällen skulle jag vinka av Pao som varit här och hälsat på över helgen... Vi hade bara bestämt att vi skulle ses när jag slutat jobba. Tack vare Eniro och en snäll chef slutade allt bra och jag hittade henne och Magda på Sense. Dagen efter skulle jag däremot träffa Jenny som var på kurs här nere. Jag letade än en gång på Eniro och hittade Jennys nummer, trodde jag. Jag sms:ade henne 3 ggr från nätet så att hon verkligen skulle förstå att jag ville träffa henne. Och sen ringde jag från Annas tfn efter träningen. Då svarade en tjej att jag sms:at hennes kille hela dagen - wopsi. Tack vare Anna i kombination med L fick jag till slut tag på skelleftebon och kunde hämta upp henne på hennes lyxiga hotell i lagom tid till att magen börjat kurra.

Att vara utan mobil är inget i-landsproblem. Det är djupt betungande, förvirrande och läskigt. Den största chocken har precis lagt sig och jag har börjat leva som normalt igen. Jag lägger till nummer efter nummer allteftersom folk ringer till mig. Till det positiva hör att det är väldigt spännande varje gång det plingar till, för jag känner inte igen ett enda nummer. Inget ont som inte har nåt gott med sig alltså.