Viktor & Rolf

Det är skönt att bo i Göteborg när H&M släpper sina special-kollektioner. Allra bäst var när jag var i Umeå och strosade runt på stan i samband med att Karl Lagerfelds kollektion lanserades. Där var jag och 2 sura tanter. Tanterna beklagade sig över varför det varit ett sånt ståhej i media för något så banalt som en kollektion av en känd designer. Ja, det var ju rent utav löjligt! sa de högt och tydligt så att alla (läs jag och personalen) kunde höra. Man kan ju undra vad de över huvud taget gjorde där om det nu var så piss åt h-vete. Själv provade jag plagg efter plagg i lugnan ro, strlk efter strlk och hade massor med tid på mig att fatta ett beslut. Jag sitter faktiskt och skriver just nu iförd mitt nattlinne som jag införskaffade den dagen. Till de sura tanterna fällde jag ingen kommentar, men jag kan inte låta bli att tänka på dem ibland. Jag undrar om de inte ändå var på H&M dels när Stella McCartneys kläder kom ut på marknaden och även idag när Viktor & Rolf's verk hängdes ut på H&M's galjar. Förmodligen var de lika sura som då - eller så chockade de alla och slog till!

Göteborg är iaf också en bra stad att befinna sig i såna här fashionabla dagar. Stockholms-hysterin finns inte här över huvud taget. Jag lovade mig själv att jag skulle få sova länge idag eftersom jag skulle jobba kväll. Men så ringde tjejen jag jobbar hos och frågade om jag inte komma tidigare. Då riktigt kände jag hur Viktor & Rolfs kläder rann ur händerna på mig. Jag är en riktig tidsoptimist, men oftast går det faktiskt vägen. Jag gjorde en snabböverläggning. Jag beräknade 4 min i provrummet och 4 minuter till att stå i kö för eventuella inköp, 4 minuter att springa till spårvagnen och 4 minuter därifrån för att komma fram till slutmålet - arbetet. Inte för att skryta men jag stannade inte i provrummet mer än 2 minuter!! 7 minuter fick jag dock spendera i kön eftersom kassan hängde sig och 3 minuter hade jag över till att kuta till spårvagnen. Jag hann!! Under hela spårfärden njöt jag över mina inköp.

Ett par svarta skor som är JÄTTEhöga köpte jag med mig, likaså en trenchcoat. Pricken över i:et blev en bh. Den sitter inte sådär helt perfekt, men den är väldigt söt. Jag är så bortskämd vad gäller bh:ar. Värt är ju att lägga några extra pengar på en bra en. Idag gick jag helt emot mina värderingar och köpte mig en enbart för att den var söt. Ååå, jag känner redan att jag kommer att ångra det här.

Ang. skorna så går jag helst i flip-flops på somrarna och Bally-kängor på vintern. Inte vidare glamoröst och inte helt enligt mina egna önskemål. Jag VILL verkligen kunna gå i högklackat, av olika anledningar. Ett är förstås för att det är snyggt, men så är jag bara 2 äpplen hög också så det skulle göra susen om jag gjorde det till en vana. Greta som jag nämnt tidigare bär ALLTID häga klackar, hon är lika liten som jag (bör poängteras att jag eg. är viktiga en halv centimeter längre!!!). Dessutom har storasyster tjatat på mig. Om hon var så liten som jag och hade mina fötter skulle hon minsann, bla bla.. Nu har jag iaf redan börjat öva gå i de här skorna, men jag måste nog ta av mig dom nu så att tjejen under mig inte blir alltför irriterad på mig. Det är inte så värst lyhört här men klackljud tränger på nå vis genom vad som helst. Snygga är dom iaf och allra gulligast är klacken som är formad som ett hjärta. Shit, hur ska skomakaren klara av det när jag lämnar in dom på ett tag. Men det är ju å andra sidan ett senare problem och kan utan tvekan läggas under kategorin i-landsproblem.