Kedjebrev

Kedjebrev. Jag tänker länge sen, när jag var liten... och alltid skickade iväg mina brev men aldrig fick några tillbaka. För ca en månad sen eller nåt fick jag en inbjudan att vara med i ett kedjebrev med utbyte av recept. Jag tyckte att det var en jättekul idé. Tänkte att det här ska jag skicka iväg på en gång. Inte ens något porto krävs juh.. Idag skickade jag iväg mitt recept till personen överst på listan, harkel. Hoppas nu bara att jag får några recept jag med! Mitt bidrag till damen som stod som nummer ett är ett supersmarrigt pasta-recept jag starkt rekommenderar! Lättlagat och lite lyxigare helgpasta. Prova det!

Pasta med sparris och hummer…

Till 4 personer:

Ca 400 g bandpasta
2 msk olja till kokningen
1 kg oskalade räkor
400 g färsk sparris
2 msk smör till stekning
2-3 dl grovriven parmesanost

Hummersås:
4 dl crème fraiche
½ dl torrt vitt vin
4 msk koncentrerad hummerfond
2-3 krm salt
½ krm cayennepeppar
1 msk smör

Till garnering:
Ev. bladpersilja eller någon färsk kryddört

Gör så här:
1. Skala räkorna och sätt på en stor kastrull med lättsaltat vatten till pastan. Koka hummersåsen genom att koka upp crème fraiche med vin och hummerfond. Låt såsen koka sakta ca 5 minuter och smaka av med salt och cayennepeppar. Avsluta med att vispa i 1 msk smör.
2. Koka pastan.
3. Skär sparrisen i slantar, men låt knopparna vara hela! Bryn 2 msk smör och fräs sparrisen några minuter. Tillsätt parmesanosten precis på slutet och rör om hastigt.
Blanda räkorna med den nykokta pastan och fördela den på stora (gärna djupa) tallrikar. Ringla hummersåsen över och skeda upp parmesansparrisen i mitten.
4. Garnera ev. med någon kryddört.

Vintips:
Välj ett friskt vitt vin, gärna en sauvignon blanc från Frankrike, Chile eller Nya Zeeland.

Bon app!

(receptet hämtat ur nya Fredags Gourmet som inte är så ny längre, men fortfarande min bibel)

Myran

Jag ska bli sambo! Jag - sambo! Känn på den... Mycket stort. Vi ska bo i D's lägenhet. Egentligen borde jag inte alls klaga. Vi har inga andra val för tillfället och D har till och med erkänt att han ser fram emot en liten kvinnlig touch i hemmet. Och det behövs (no affence). Vilken touch som helst skulle kunna göra under.

Så lade jag fram det första inredningsförslaget (läs kravet). I present har jag nämligen fått Arne Jacobsens Myranstolar. Jag Ä.L.S.K.A.R dom och ringde bara för att få ett godkännande. Man måste ju få såna nu förtiden. Blir nog det största minuset i att vara två. Jag tycker att jag borde få ensamrätt på att bestämma sånt. Vem skulle inte bli extas över att få några Myranstolar så där i present? Rätt svar: D. Vad har jag gett mig in på??!!

Syjunta

Kvällen spenderades hos mlle födelsedaxbarn... Det skulle dock inte vara något kalas utan en alldeles vanlig syjunta. För hon trodde att vi hade glömt bort henne. Och det var en ren lyckoträff att jag upptäckte vilken dag det var idag igår - OCH kom ihåg det idag.

Jag låtsades som ingenting ända tills jag kom dit. Jag är SÅ stolt för jag är urkass på födelsedagar. Och jag vill verkligen inte vara det. Jag skriver upp dom i almanackan, sätter upp post-it-lappar på dörren och ÄNDÅ lyckas jag alltid missa någon per år! Det kan iofs bero på att jag ibland glömmer att sätta upp dom där post-it-lapparna och då är det oftast i kombination med att jag missar att kika i kalendern. (Årets lott föll på mamma - tack för att du inte är långsur :).

Förberedd med en liten present, nya stickor, garn och nytt mönster bidde det inget uträttat på syjuntan. Vi kom aldrig igång. Men det gör ingenting. Stor risk att det blir så när det är för långt mellan gångerna. Lyxigt att vara med i världens bästa syjunta!

....gick skapligt

.... jag finslipade presentationen lite och skippade det där med håret. Det var ju rätt obvious iaf.

Hann väl inte utföra några stordåd idag men jag bekantade mig iaf litegrann med mina nya arbetskamrater. De består av:

En platinablondin. Hon hade en enorm övertro på mig och hade bestämt sig för att jag redan kunde allt - eller så var det för att hon skulle slippa förklara en massa för mig. Hon var nämligen väldigt tydlig med att hon var grymt opedagogisk och tyckte att det var lika bra att jag lät någon annan förklara om jag undrade om något. Områdesansvarig.

En tjej som ska sluta jobba på söndag. Hon hade lösnaglar med gröna glittriga toppar. Stod bredvid mig som mentalt stöd utom när det handlade om varor som gav skott. Då loggade hon ut mig och in sig själv.

Och sist men inte minst en ung pingla som planerar ihopflytt med sin pojkvän. Hon lärde mig allt jag behöver veta om kakel och handfat.

Första dagen på jobbet

Första dagen på nya jobbet... ska hålla en presentation av mig själv. Hm.. "jag är egentligen blond men tänkte göra ett försök att vara brunett ett tag. Tack vare min hårfrisörska har jag nu rött hår... " ja, det blir en bra början.

En helg i mars

Fredag kväll. Träning med Linda. Efter ett hårt träningspass måste man förstås se till att man kommer i balans igen. Det gjordes med mat och vin hemma hos mig, innan utgång...

Lördag gick i vårens tecken. Saltholmarna. Kaffe i termos. Lunch på Harry's.

Söndag gick i sommarens tecken. Frukost och GP på klipporna vid havet. Kan knappast bli bättre....

Stadium XXL

Jag hade bestämt mig för att slå till på ett par springskor alternativt ett par "skogsskor". Så jag ställde mig i kön klockan strax efter 8. Ca 2 timmar efter mina skors nya ägare. Kön in till affärn var lika lång som köerna på Disney, och så var dom sådär snirkliga också, så just när man trodde att man nästan var framme fick man köa en sväng till runt hörnet! Men jag fick först en vattenflaska och sen en varm kopp kaffe med mjölk. Och så var det faktiskt rätt kul att stå där och frysa och kolla på alla galna människor. Jag kom hem med 2 par jumpadojor, ett par till D och ett par till mig själv, en träningstopp och en Puma-jacka. Så utflykten till Sisjön var lyckad.

ÅÅÅÅÅÅÅ

Åhlénskväll men Anna. Skulle köpa en skål, en sån som jag fått av Pao fast i en annan strlk och annan färg. Men vi hann aldrig till plan 2. Vi fastnade i provrummet tills dom stängde - dålig planering. Jag hittade en kjol som jag absolut inte har råd med - men jag höll den krampaktigt i handen medan Anna betalade för sin jättefina kjol som även den var alldeles för dyr, trots rabatt. Hela vägen hem till Anna gick hon och dinglade med påsen och var jättelycklig.

Jag tror på allvar att man blir lycklig av att shoppa. Och jag tror på allvar att shoppinglyckan smittade av sig på matlagningen. För jag blev bjuden på supersmaskigt Italienskt käk med oförskämt gott rött vin till och tryffelolja!!!! Nu är jag kluven. Antingen blir det skål + tryffelolja imorgon. Eller så blir det högsommarkjol och.... en halv avokado och bönsallad fram till löning.

En liten bagatell

Glömde visst att nämna att jag blev utkastad idag. En liten bagatell bara... Någon som har en fin lägenhet på lager? Gärna nyrenoverad - med högt i tak och balkong med kvällssol? Pip till isf.

Blir skönt att slippa: karaoke-mannen över mig, tjejen som ställer sopor utanför dörren (och låter dom stå där i flera dagar).

Kommer att sakna: tillgång till världens schysstaste barbecue-terasser. Hårdrockarna på samma våning. Och att man kan spinka på dom på hotellet snett emot.

Bantningspiller!!!

Fortsätter på brevlådetemat. Märkliga saker damp ner i lådan idag. Jag har nämligen varit fortsatt bortskämd på sistone. Paket med efterlängtade grejer hemifrån och specialbeställningar. Tackkort och annan rolig post. Så den snygga gröna boxen slet jag upp utan mankimank - innan hissen hann upp till våning 7. Gissa om jag blev förvånad när det låg ett gäng piller däri! Jag ringde numret på betalningsavin och försökte föra ett vettigt samtal samtidigt som jag gapade hela tiden. "Vad är det här? och varför ligger dom i min brevlåda!?".. Som vanligt har jag inte haft en tanke på beach 2007 - och kanske just därför blev jag obeskrivligt förvånad när kundtjänstprussiluskan sa att det var bantningspiller, som jag hade beställt från min mail. Jag sa att jag ABSOLUT aldrig skulle knapra dom där pillrena och försäkrade att jag ABSOLUT inte har beställt dom och att jag A.B.S.O.L.U.T inte tänker betala för dom för den delen heller. Dax att byta lösenord på mailen tyckte tanten på andra sidan luren. Bra idé tyckte jag.

Utmaning

Jaha, utmanad av K har jag visst nåt att skriva om idag. Vad som gör mig så egendomlig… om jag förstått det hela rätt. 6 egendomliga saker om mig själv.. det kanske är just det som gör mig så märklig, men det mesta av de konstiga saker jag gör – gör jag förstås av en anledning varför det hela i mina egna ögon inte ter sig så konstigt alls. Detta blev därför en mycket svår utmaning för mig. Jag fick försöka se mig själv lite objektivt. Därför började jag tänka tillbaka på andra, när min omgivning höjer på ena ögonbrynet åt mig (och dom tror att jag inte märker det).

Det brukar dom göra när jag:
Minst en gång per dag blir så rörd att jag fäller en tår.
När jag inte kommer ihåg var jag ska hoppa av bussen, fastän jag har varit där förut.
När jag – trots att jag är pankast av alla jag känner – drar upp kortet och lägger en halv förmögenhet på ett par jeans.
När jag säger att min idol fortfarande är Pippi Långstrump
När jag säger emot någon bara för att kolla om personen egentligen vet vad den pratar om.
När jag blir sur för att jag inte vinner i Monopol.

And the list could go on an on….

Härmed utmanar jag Emma! En sjättedel, inte så tokigt :). (Psst - Emma, reglerna : skriv 6 egendomliga saker om dig själv... och utmana 6 andra bloggare gnm att kommentera på deras blogg).

Vem blev förvånad när värmen byttes ut till hårda vindar, hagel blandat med snö och regn? Förmodligen inte någon jag känner. Upprepas varje år. Man får lixom ett litet smakprov på hur det kommer att vara lite längre fram. Kanske för att tiden fram tills dess ska kännas ännu pissigare än innan eller så för att folk ska få tummen ur. Det är iaf så jag känner. Måste skynda mig å göra inomhusprojekt nu innan den riktiga våren är här för att stanna.

Hur som haver. Alla märkte visst inte att vädret slog om igen. Min egna teori om hur man skiljer ut ungdomar från vuxna på stan följer nedan.

Yngre och äldre vuxna på stan: Några bär mössa. Alla bär varma kläder.

Under 23 och fullständigt galna: Denna lite mindre klick har redan tagit fram sommarskorna som bäres utan sockar! (Burr!).

Under 18: ....måste dom vara som bär ett par av säsongens nya solbrillor när det snöar och är fullständigt mörkt ute. Hypotes 1: Kanske har de inte lagt märke till att det börjat snöat. Hypotes 2: Kanske tror dom att det är soligt. Hypotes 3: De vill bara visa att dom är först först först med det senaste. Hypotes 4: Dom har tjatat och tjatat på deras föräldrar att dom ska få 'rom och lovat att dom visst inte ska lessna på 'rom och visst använda dom varje dag (Helt möjligt scenario (Been there)). Hypotes 5: Dom har lagt hela barnbidraget på ett par Gucci och kan bara inte hålla sig från att använda 'rom (Done that).

Och jag håller med. Dom där skitstora skitbraiga glasögonen är verkligen skitsnygga - men dom får INTE bäras när det är mörkt! Då lixom förstörs magin!!

Vår!!

Våren är här! kanske inte för att stanna, men den är här och ger ett lite försmak på vad som komma skall. Krokusarna blommar nämligen för fullt i centrala Göteborg! Men inomhus får jag nöja mig med att njuta av min nya musmatta à la printemps. Visst blir man glad?

Mello

Helgens höjdpunkt var förstås lördagens melodifestivalkväll tillsammans med några andra mello-älskare (och -hatare). God mat, tårta med ljus och sprakbomber till ett födelsedaxbarn och så party-drinkar i mängder. Mums för frozen margarita!

Som det ska vara på en melodifestival var de flesta bidragen förstås bedrövliga. Men det hör ju lixom till. Sammanfattningsvis innehöll den enligt mig precis allt som en melodifestival ska göra. Någon som har blivit äldre: Tommy Nilsson lurar ingen. Hans frilla och trista outfit gör att han bara ser ännu äldre ut än vad han förmodligen är. Någon som sjunger falskt (Marie Lindberg) och en solklar vinnare (The Ark). Som vanligt var det allt runtomkring som var typ bäst. Då syftar jag förstås på Christian Luuks samt Musikalgängets grymma insats!

Dineros

Jahapp, så har jag varit i den lägenheten dit jag vill flytta in - pronto! Högt i tak, flera rum, schyssta fönster, underbar soffa, Hästens dubbelsäng, snygga tavlor osv osv. Lägenheten hade alla rätt och inget fel. Låg till och med placerad vid självaste Linné. Där bor jockekniven och Fredde, dom som bodde i varsin studentlya för ett tag sen men alltid lagade mat ihop. Nu har dom blivit välavlönade injengörer och Jockeknivens nya guldiga, glittriga MasterCard damp ner i brevlådan just idag - förmodligen för att jag skulle bli duktigt avis. Och det blev jag. Sjukligt avis. Jag har alltid fnyst åt pengar och tänkt i banor som "huvudsaken är att jag är lycklig". Idag kom jag på att min inställning till pengar och livet är naiv. Jag vill ha en hel guldsäck med pengar. Ju mer desto bättre. Imorgon ska jag söka jobb, jobb, jobb!! Och får jag inte komma på intervju så gör jag en Erin Brockovich.

Semper

Äntligen! På hyllan för glutenallergiker (såna som mig som får nöja sig med att äta genomskinlig pasta, betala multum för ett paket grissinipinnar och knapra laktos-och glutenfritt bröd som smular sönder sig vid blotta tanken på pålägg och även det är - genomskinligt) hittade jag idag en ny sorts pasta - med fiber!!! Den ser inte ett dugg genomskinlig ut (dock ännu okokad). Linguine fiber - Jihooo!

Sysslolös? Inte då!

Så sitter jag här... i min lägenhet och rullar tummarna. Funderar över hur jag bäst ska fördela min tid. Jag får inte bli sysslolös nu när jag är arbetslös. Så jag har en del projekt på gång: diska, städa, lämna tillbaka lite kläder, putsa Karins skor som tack för lånet, bränna ner några 100 bilder på syrrans barn på cd, sy färdigt kuddarna, städa garderoberna och baka. Meningsfulla saker alltså, sånt som man egentligen borde hinna med fastän man har ett jobb samtidigt. Men som man nu kan göra mycket mycket ordentligare. Tror att jag börjar med att lämna tillbaka sakerna jag köpt på öppet köp. Det kan göras riktigt ordentligt och ta riktigt lång tid. Man kan ju titta på så mycket annat under tiden också.

Grrrr

Sjukt irriterande. Har förberett mig hela dagen för en intervju och så ringer dom just när jag är på väg ut genom dörren - och avbokar. Det har blivit ett missförstånd mellan den som ska intervjua mig och min "kontaktperson" - igen! Andra gången alltså. Det känns sisådär seriöst. Mutter, mutter.

Pimpade skor

Partyt i korthet: supersmarrig mat + supersmarriga drinkar + schysst lokal + massa folk + stort presentbord + imponerande uppträdanden + duktiga musiker + sprudlande glad huvudperson = mycket lyckad rosa fest.

Min outfit: cerisefärgat nagellack, chockrosa tunika samt accessoirer och pimpade skor....

Rosa kläder efterlyses

Jakten efter något rosa började idag. På lördag ska jag nämligen på fest. En rosa fest. Jag älskar rosa och kände mig himla inspirerad. Jag gjorde en inventering på mina rosa saker. En kudde. 5 meter tyg. En stol. En strandväska. En tjock poncho och ett par rosa flip-flops. Ingenting som jag kan ha på mig på lördag alltså. Hela dagen ägnade jag till en enda sak, att hitta något i klädväg som är rosa OCH som man kan ha på sig på fest. Jag har besökt 3 second-hand-affärer, H&M, Åhléns, Vero Moda osv.... utan framgång.

Istället hittade jag: Ett par nya stövlar. En blompinne & en dagcrème från Hagabadet. Inget avdera rosa....

Mitt sista hopp är NK som jag sparat till sist eftersom jag ville ha något i budgetväg. Tittade på ett par aprikosa toppar men nä - de blev inte rosa fastän jag stirrade på dem argt och länge. Hoppas på bättre shoppingflyt imorgon.

I-landsproblem

Jag har många problem. Som kan kategoriseras under många olika rubriker. Några av dem är i-landsproblem. Andra är riktiga problem. Under i-landsproblem kan jag sortera in dilemman som Var ska jag placera brödrosten utan att brandlarmet sätter igång så fort den sätts i bruk? eller Vilken skomakare törs jag anlita när jag ska klacka om mina skor med hjärtformad klack? Andra problem som poppar upp i huvet är att chipsen längst ner i påsen alltid är för små för att dippa. Tungt stuff alltså.

I söndags däremot stötte jag på ett riktigt problem. Jag upptäckte ett hål i min jackficka, inget litet utan ett STORT. Det blev flyktvägen för min mobil. Jag drog tre djupa andetag och tänkte att det här är bara ytterligare ett i-landsproblem och jag är ju inget mobilfreak så det här överlever jag. Men sen slog det mig att utan mobil har jag inga nummer och utan varken nummer eller mobil blir det jäkligt svårt att bestämma tid och plats med folk. Jag försökte fundera ut hur man gjorde förr i tiden. Jag kom på att man plingade på hos folk, oftast helt oanmäld. Numera måste man boka dag och cirka-tid. Och sen så sms:ar och ringer man för att stämma av exakt tid och plats och lixom bekräfta att man fortfarande vill ses.

Den här kvällen skulle jag vinka av Pao som varit här och hälsat på över helgen... Vi hade bara bestämt att vi skulle ses när jag slutat jobba. Tack vare Eniro och en snäll chef slutade allt bra och jag hittade henne och Magda på Sense. Dagen efter skulle jag däremot träffa Jenny som var på kurs här nere. Jag letade än en gång på Eniro och hittade Jennys nummer, trodde jag. Jag sms:ade henne 3 ggr från nätet så att hon verkligen skulle förstå att jag ville träffa henne. Och sen ringde jag från Annas tfn efter träningen. Då svarade en tjej att jag sms:at hennes kille hela dagen - wopsi. Tack vare Anna i kombination med L fick jag till slut tag på skelleftebon och kunde hämta upp henne på hennes lyxiga hotell i lagom tid till att magen börjat kurra.

Att vara utan mobil är inget i-landsproblem. Det är djupt betungande, förvirrande och läskigt. Den största chocken har precis lagt sig och jag har börjat leva som normalt igen. Jag lägger till nummer efter nummer allteftersom folk ringer till mig. Till det positiva hör att det är väldigt spännande varje gång det plingar till, för jag känner inte igen ett enda nummer. Inget ont som inte har nåt gott med sig alltså.