Julstämning...

Lite julstämning blev det allt med julstjärna, vit ljuslykta och snurrad stjärnslinga runt gardinstången. Cosy. Dessutom har jag hittat smaskiga recept på julgodis. Måste bakas snart. Mmmmums!!!

Julpynt

Vänta lite här.. är det tänkt att man ska julpynta fastän man har noll julstämning? Eller är det precis därför man julpyntar - för att framkalla julstämningen? för att man ska vaggas in i någon slags julförberedelse som resulterar i att man utan eftertanke gör som alla andra och vallfärdar till butikerna för att köpa julklappar? jag vet inte.. Men det är väl kanske som med allt annat, att ingenting blir bättre än man gör det till. Bäst att traska ner till förrådet för att hämta upp åtminstone en julstjärna. Tomtar redan känns lite overkill...

Cockpiten

Ooo, nu närmar sig december med stormsteg! Jag har bokat resa upp till norr men inte hem. Det finns biljetter, men inga som jag har råd att betala för. Så här är det varje år. Jag skulle kunna ta tåget om inte tågpriserna var hutlösa, priset dividerat med restiden låter kanske inte så farligt. Men för att sitta obekvämt i ca 15 timmar, förmodligen trängandes med ett gäng militärer som varit ute på fält och inte bytt sockar på en vecka (för det har faktiskt hänt mig) så anser jag att man borde få betalt för att ta det där norrlandståget! Resan upp blev iaf jättebillig och jag kommer att åka i samma plan som min storasyster och mina syskonbarn. Det ska bli hur kul som helst. När jag mellanlandar i Stockholm så hoppar dom på :). Jag har förstås insett nackdelen i det här och det är ju att jag kommer att få noll uppmärksamhet av välkomstkommitén, men det gör inte så mycket. När jag hoppar på första rutten ska jag fråga om jag och lillen får gå in i cockpiten! Äntligen har jag en ursäkt!! Jag har alltid velat gå in dit, men jag har förstått att man för det antingen måste vara terrorist alternativt ej fyllda 10 år. Nu kan jag låtsas att det är han som vill in dit och moster, ja.. hon är snäll och uppoffrar sig för att gå in och titta på alla blinkande knappar. Vad gör man inte för sin gudson?!

200 kronor piss åt h*vete

Igår var jag på Netto. Jag springer in där lite titt som tätt. Det ligger så himla passande alldeles precis runt husknuten lixom. När jag går in där är det oftast för att köpa en liter mjölk eller billiga grönsaker. Ut kommer jag nästan alltid med något helt annat. Man kan ju hitta precis vad som helst där inne! Bakom disken ligger dvd-spelare till salu och om jag inte minns fel hade dom nåt bilbatteri där i somras också. Akvarell-papper och pocketböcker slinker ofta ner i min varukorg. Efter ett evigt rännande ut och in i den där affären var jag rätt så tjenis med personalen där ett tag. Dessutom står dom alltid och röker vid mitt cykelgarage. För alla på Netto röker. En dag hejade jag på samma Netto-tjej 4 ggr på samma dag, 2 ggr i affären och 2 ggr i deras rökruta!! Nu har all gullig personal gjort plats för ny - mindre gullig. Fy vad jag saknar den förra staben. Hur som helst så var jag där igår. Jäktad som bara jag kan vara. När jag skulle betala bad jag att få ta ut 200 kronor extra. Men det blev "krångel med kassan" och allt blev jätterörigt. Det slutade med att jag snabbade mig vidare så fort transaktionen äntligen var slutförd, för att hinna med 4an till Korsvägen. Väl på spårvagnen kom jag på att jag helt glömt bort att ta emot mina pengar. Så jag gick dit idag igen så fort dom öppnade och undrade glatt om någon gick 200kr plus igår kväll. Killen som var ansvarig såg gode skyldig ut undrade om jag kunde förklara vem det var som satt i kassan. "Ja - det var han som ser ut som Sylvester Stallone och inte har jobbat här så länge, han satt i kassan vid 18 och här är en kopia på ett utdrag från mitt bankkontot" - sa jag, väl förberedd. "Jaha, han.. han gick 21 kr plus igår, ehum... alltså jag menar ju inte att han tog pengarna men.... men det var hans sista dag och jag kan lixom inte göra nåt åt det. Jag är hemskt ledsen" stammade han vidare. "Hade han haft exakt 200 kronor för mycket hade jag såklart kunnat ge dig pengarna.."

Jag bet ihop. Jag får väl skylla mig själv antar jag, naiv och slarvig som jag är ibland. Antingen saknade "Sylvester" helt samvete eller så är han helvetes dålig på att räkna, tänkte jag surt. För hur landar man på 21 krona plus när man diffar 200 kronor på EN kund??!! Nu tänker jag bojkotta Netto i minst en vecka. Jag hade sagt i hela mitt liv om jag inte hade lugnat ner mig så pass så att jag inser att Netto trots allt ligger väldigt väl till hands på söndagmorgnar när mjölket till kaffet abrupt tagit slut....

Kvällen slutade iaf lyckligt. Min livs levande data-support kom och hjälpte mig med diverse saker - igen! Tack, tack, tack. Som betalning ville han bli bjuden på middag - helt fair. Dessutom kom jag helt av mig att sura efter en stunds catch-up och lyssnande på favoriter ur "Mammas nya kille".

Lördagkväll i Tuve

Vi startade kvällen med att ta en drink på Gothia Towers. Lisebergs miljontals ljus kan nog inte beskådas från ett bättre ställe. Dessutom var utsikten över ett i övrigt välbelyst Göteborg fantastisk. Min drink var värd varenda krona men tyvärr snappade jag inte upp namnet på den. Middagen som senare hölls i Tuve var supersmarrig! Jag var bara tvungen att fråga om receptet och det visade sig att det låg etta på Arla's 10 i topp. Klart värt att testa! http://www2.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=19090 Kvällens värdar bjöd även på glögg och pepparkakor och jag kunde riktigt känna hur julstämningen kom krypandes, trots total avsaknad av snö.

De vi var hos hade just köpt hus. Hela området kändes skrämmande likt kvarteret jag bott på i drygt 15 år under min uppväxt. Det var som att spola tiden tillbaka och stiga rätt in i mitt barndomshem! Tapeterna i badrummet var exakt desamma, såna där med prickar på som fanns i vart och varannat hem på 70-talet. Bårderna avlöste varandra och köket var småblommigt. Men det var urmysigt! och det kommer garanterat att bli jättefint :). Själv ska jag ju ha takvåning men jag måste erkänna att radhusträsket kanske inte ligger alltför långt borta trots allt.

Självkänsla 2

En perfekt dag att ta itu med självkänslan. Jag bäddade ner mig själv med en stooor kopp kaffe med massa vitt lurvigt poröst uppvispad mjölk på toppen, toppad med ett hjärta av kanel. För att verkligen visa mig själv att jag är såå värdefull. Jajomenn.. Tog iaf tag i boken igen och kom in på kapitlet som behandlar Drömmar och önskningar. För att nå våra mål räcker det inte med att vi tänker våra drömmar utan vi måste dessutom skriva ner dom för att dom ska slå in! Shit, där hittade jag min felade länk! Febrilt började jag skriva ner mina önskningar. Läses utan kronologisk ordning.

Vill ha: 1. En takvåning med uteterass/växthus som rymmer ett komplett utbud av färska kryddor, alla mina orkidéer (för jag kommer att ha massor då) lite enkel murgröna och några olivträd. 2. En sambo som inser vikten av att pyssla om mina växter när jag är borta (eller så åtminstone en sambo). 3. Ett inspirerande jobb. 3 1/2. Eller en trainee-plats. 4. Stora ytor att pyssla på. 5. Massor med böcker. 6. En projektor (tror jag). 7. Skriva barnbok (-öcker). 8. Bli bättre på att fota. 9. Resa till Italien. 10. Lära mig göra crème brulée. 11. Baka mitt eget pepparkakehus (förra året hann jag bara till ritningen och det slutade med att jag köpte ett sånt där färdigt-att-montera-hus som jag dekorerade). 12. Göra tavlan. 13. Ta nästa kliv på syjuntan (jag har totalt avstannat i min stickkarriär och vet inte vad jag ska göra med alla sjalar). 14. Fred på jorden. 15. Fräscha upp franskan (kom jag på nu i efterhand eftersom jag blev så osäker på hur man stavar efterrätten på punkt 10). 16. Äta mindre godis (lurigt eftersom jag jobbar och tränar ett stenkast från 4 Gott). 17. Vårda mitt spröda hår...

Så här höll jag på ända tills punkt 28. Då började det gå trögt... Nu när jag läser alla drömmar rakt av så inser jag att jag har rätt mycket att ta tag i. Hinner jag verkligen gå ut med Karro o:co ikväll? Mia T. avslutar dock kapitlet med orden "Dröm, önska dig saker och lek mycket! Gärna tillsammans med dina nära och kära." Med närmare eftertanke väljer jag att tolka det som att jag bör ta mig tid att gå ut ikväll också. Det är ju faktiskt inte förrän om ett halvår som jag ska gå igenom min drömlista igen och bocka av uppfyllda drömmar, gulp...

Red Bull

På min brevlåda har jag en skylt som vänligt men bestämt tackar nej till all sorts reklam. Det betyder iofs att den ofta är helt tom. Men det gör ingenting. Jag blev något paff när jag i morse upptäckte att jag hade en sån där hotell-skylt hängandes på dörren. En sån som säger "Do not disturb" och betyder att man antingen dushar eller gör något annat som man inte vill utsätta en stackars hotellstäderska för. Min hotellapp var däremot reklam för Red Bull. Om man pillade bort en liten fyrkant längst ner och hängde på det man brukar sova i skulle man någon gång ikväll få lite dryck. Jag är inget direkt fan av Red Bull och har bara smakat några klunkar, men jag skulle gärna vilja prova att dricka en hel burk och se om reklamen håller det den lovar, jag skulle nämligen behöva ett par vingar. Jag har dock ingen lust alls att hänga ut min pyjamas inför allmän beskådan. Så jag tänkte att jag kan pilla bort lappen iaf och låtsas att jag sover naken. Det ska bli väldigt spännande att se om jag fått någon present ikväll när jag kommer hem från fredagens kvällsaktivitet.

Tvättskräck

Äntligen tvättid! Jag älskar min tvättstuga. Den är fräsch och har 4 nya maskiner, 4 effektiva torktumlare och 2 torkskåp. Dessutom har vi 4 timmar till vårt förfogande. Det skulle väl göra vilken barnfamilj som helst utan egen tvättmaskin galen av avund. Men jag lider av obotlig skräck, inte för socktrollen utan för att tappa någonting på vägen till eller från tvättstugan. Gång på gång vänder jag mig om för att kontrollera att inget trillat ur mina proppfulla IKEA-påsar. Jag har både snygga och fula trosor. Dom fula har jag bara när jag tränar och bör inte ses av någon. Om jag skulle tappa en av de fina trosorna på vägen från tvättstugan skulle jag nonchalant plocka upp dom. Skulle jag tappa någon av de fula skulle jag nonchalant passare dem och hoppas på att dom skulle försvinna av sig själv - pof! Skulle jag tappa någon, vare sig fina eller fula på vägen till tvättstugan skulle jag dö!

60-årsfirande

Det blev en tvärvändning i familjefirandet. Jag trodde inte jag skulle få träffa'rom förrän strax innan jesu födelse men min pappa ändrade sina planer i sista sekund (tveksam om han alls hade några planer). Hur som helst så bestämdes att 60-årsfesten skulle hållas i storasysters lägenhet. I all hemlighet flög jag till Stockholm. Övrig släkt skulle inte alls uppmärksamma denna dag, som ju inte alls var någon särskild dag. Nä, för min pappa ville minsann inte stå under takkronan, det hade han tydligt förklarat i ett mail till sin storasyster. I mailet stod även att han avsade sig alla former av presenter. Men se jag har läst 5 år på universitet och kan säga att det krävdes inte stora analytiska kunskaper för att förstå att vad han egentligen menade var att han gärna tar emot presenter och ännu hellre om dom är fina. Däremot gavs inga ledtrådar. För pappa önskar sig ingenting. Men skulle han inte bli uppmärksammad alls och inte få en enda liten inslagen grej så skulle han allt bli besviken, så väl känner jag honom. Dessutom skulle han aldrig vara så tydlig med att avsäga sig all uppmärksamhet om det inte var så att han VISSTE att vi såklart skulle ge honom något. (Bör det nämnas att det snart är jul och man blev lite skraj för pay-back-time?)

Jag gjorde iaf det fatala misstaget att skriva en saga på rim till min syster och hennes man när de gifte sig. Förstås ville mamma ha ett också, inte när hon gifte sig då men när hon fyllde jämnt... Jag gjorde ett helhjärtat försök och klämde ur mig något som verkade halvhjärtat. Men när pappa skulle fylla var jag ju inte ens förberedd!! Jag hade SÅ hoppats att dom skulle fly lite längre bort.. typ till Nice, Rom eller Barcelona - så att jag fick lite mer tid på mig att spåna... Men det gjorde dom inte. Faktum är att dom var så lätta att hitta mina föräldrar, att blommogrammen kom till helt rätt adress och min moster och morbror plus deras Anna kom förbi och sjöng "Ja må han leva". Urgulligt av dom. Dåligt val av gömställe av pappa.

På tal om sång så var förstås mina små gulletroll med på festen (stolt dubbelmoster). En bara skrek och gurglade (men han är ursäktat för han är så liten). Det större gulletrollet heter Jacob och han var med och firade hela dagen. Ehh, det vill säga - han trodde att det var han som fyllde år. Det var han som bar kungakrona och det var han som agerade kung. Stå upp! befallde han oss gång på gång.. Vet inte hur många gånger vi fick sjunga ja må han leva men det var så gulligt och även om det inte lät så bra så hade vi kul.

Kvällen avslutades tidigt (i barnfria mått räknat och sent i en-2-små-barns-familjs-och-dessutom-måndag-kvälls-mått). Mycket gott + mycket trevligt. Hip hip hurra! Slutsummerat.

Självkänsla

Igår började jag läsa Mia Törnbloms bok - självkänsla nu! http://www.personligutveckling.se/i2.php Jag hann ungefär hälften och tyckte att jag lärde mig ett och annat.. jag gjorde iaf ett försök att anamma hennes tips om hur man ska göra för att fylla på må-bra-kontot. Det var rätt kul. Jag började med att ta fram en fin röd bok som numera går under namnet "Jag är bra-boken". Jag började med 3 rubriker och klottrade ner saker jag gjort bra under dagen, saker jag behöver hjälp med och saker jag är tacksam för. Det hela kändes himla positivt och spännande.

I morse kändes livet dessvärre minst sagt jävligt och trist. Regnet smattrade mot rutan och det kändes besvärligt att dra på sig regnmunderingen med allt vad det innebär. Jag var dessutom grymt trött och kunde lixom känna en begynnande förkylning komma krypandes. Men jag tänkte på vad Mia skrivit och valde ut en samling riktigt poppig, glad och käck musik på I-poden för att pigga upp mig själv. Tjolahopp tänkte jag... och så struttade jag iväg. Att spårvagnen var försenad bekom mig inte det minsta, jag hade ju bestämt mig för att vara glad och tacksam till alla pris.

Väl på jobbet fick jag tvinga mig till att få lunch innan det bar av på ett mycket stort varuhus. Tjatet lönade sig och jag kunde med bara lite dåligt samvete kasta i mig min lunchlåda på cirka 3 minuter. Hade jag vetat att jag inte skulle få sätta mig ner fler gånger under dagen hade jag suttit i minst 3 minuter till HELT utan dåligt samvete. Det blev ingen kaffepaus och inget toabesök men ett jävla massa bärande. Som en aktiv vulkan var jag på väg att explodera inte bara några gånger under dagen. Jag tänkte mycket på Mia och hennes tips och råd och försökte verkligen att hitta argument för att inte direkt efter jobbet säga upp mig på omedelbar verkan. (Jag har fortfarande inte kommit på nåt bra skäl till att inte göra det). Hela dagen och eftermiddagen fortlöpte utan medvind. Det slutade med att jag var tvungen att jobba över OCH därmed även missade min dans (nu när jag ändå passar på och gnäller). Ikväll kommer jag definitivt inte självmant komma på några saker att skriva under BRA. Men se såna här dagar har Mia tänkt på. Hon vet minsann att de kan inträffa när man minst anar det. Hon garderade sig och tipsade om några passande fraser till alla tänkbara tillfällen. Ikväll känner jag mig inte alls lika motiverad men jag förstår ju att jag inte kan sluta skriva i min bok redan dag 2. Mias exempelfraser duger jättebra för mig och jag snor några rakt av. Ikväll kommer det att stå så här i min må-bra-bok:

BRA Tog inte livet av mig idag. Jag sa inte upp mig idag eftersom jag kanske kommer att ångra mig på måndag.

TACK Tack för att jag fick öva på tålamod idag. Tack för att den här jävla dagen äntligen är över.

HJÄLP Hjälp mig att orka gå till jobbet fler gånger. Hjälp mig gärna med att trolla bort disken också.

Såpp, det känns faktiskt lite bättre nu, så vem vet - det kanske fungerar trots allt.

Förutfattade meningar

I morse när jag satt på spårvagnen hoppade ett par på som ställde sig alldeles bredvid mig och pussades och myste. Jag reagerade. Killen som stod med ryggen mot mig var mycket mycket kortare än tjejen. Jag hann tänka - oj, vad ovanligt! När de två turturduvorna sedan hoppade av innan mig insåg jag att det var 2 tjejer. Då kom jag på mig själv att tänka "jaha, jag tänkte väl" och jag lixom kände hur problemet var löst. Sen kom moraltanten i mig fram och påpekade att jag hade grymma förutfattade meningar. Varför reagerar jag över huvud taget för att killen är kortare än tjejen? och varför tyckte jag att det var en helt annan grej när jag insåg att det var 2 tjejer? Ibland poppar en konstig omedveten sida fram som jag bara önskar kunde vara gömd i det omedvetna för alltid. Räcker ursäkten att jag var jäkligt trött?

Träningsvärk

Grym träningsvärk. Spelade dubbel i badminton i lördags. Ingen träningsvärk. Trodde jag var i topptrim, så jag tog en joggingtur på söndagen. Dubbelt så lång som den jag tog då jag sist var ute och sprang, för ca 2 år sen. Totalt utmattad låg jag och flåsade på golvet i en konstig position i ett försök att snabbt ta igen mig och stretcha samtidigt. På något underligt vis tog jag mig in i duschen, klädde på mig och avnjöt en variationsrik brunch på stan. Men jag fungerade varken psykiskt eller fysiskt. Igår - dans, går ju inte att missa. Hade förhoppningar på att jag skulle träna bort träningsvärken, jag har hört att det kan fungera så. I morse - smorde in hela kroppen i Dr Snaggles-kräm. Dåligt resultat. Tog en hemmadag med bortförklaringen att det öste ner utomhus. I sanningens namn hade det kunna vara tropisk värme utomhus, växa palmer på Avenyn och jag hade iaf inte kunnat ta mig någonstans - aooooch. Imorgon är det dans igen - vilket dilemma!

Viktor & Rolf

Det är skönt att bo i Göteborg när H&M släpper sina special-kollektioner. Allra bäst var när jag var i Umeå och strosade runt på stan i samband med att Karl Lagerfelds kollektion lanserades. Där var jag och 2 sura tanter. Tanterna beklagade sig över varför det varit ett sånt ståhej i media för något så banalt som en kollektion av en känd designer. Ja, det var ju rent utav löjligt! sa de högt och tydligt så att alla (läs jag och personalen) kunde höra. Man kan ju undra vad de över huvud taget gjorde där om det nu var så piss åt h-vete. Själv provade jag plagg efter plagg i lugnan ro, strlk efter strlk och hade massor med tid på mig att fatta ett beslut. Jag sitter faktiskt och skriver just nu iförd mitt nattlinne som jag införskaffade den dagen. Till de sura tanterna fällde jag ingen kommentar, men jag kan inte låta bli att tänka på dem ibland. Jag undrar om de inte ändå var på H&M dels när Stella McCartneys kläder kom ut på marknaden och även idag när Viktor & Rolf's verk hängdes ut på H&M's galjar. Förmodligen var de lika sura som då - eller så chockade de alla och slog till!

Göteborg är iaf också en bra stad att befinna sig i såna här fashionabla dagar. Stockholms-hysterin finns inte här över huvud taget. Jag lovade mig själv att jag skulle få sova länge idag eftersom jag skulle jobba kväll. Men så ringde tjejen jag jobbar hos och frågade om jag inte komma tidigare. Då riktigt kände jag hur Viktor & Rolfs kläder rann ur händerna på mig. Jag är en riktig tidsoptimist, men oftast går det faktiskt vägen. Jag gjorde en snabböverläggning. Jag beräknade 4 min i provrummet och 4 minuter till att stå i kö för eventuella inköp, 4 minuter att springa till spårvagnen och 4 minuter därifrån för att komma fram till slutmålet - arbetet. Inte för att skryta men jag stannade inte i provrummet mer än 2 minuter!! 7 minuter fick jag dock spendera i kön eftersom kassan hängde sig och 3 minuter hade jag över till att kuta till spårvagnen. Jag hann!! Under hela spårfärden njöt jag över mina inköp.

Ett par svarta skor som är JÄTTEhöga köpte jag med mig, likaså en trenchcoat. Pricken över i:et blev en bh. Den sitter inte sådär helt perfekt, men den är väldigt söt. Jag är så bortskämd vad gäller bh:ar. Värt är ju att lägga några extra pengar på en bra en. Idag gick jag helt emot mina värderingar och köpte mig en enbart för att den var söt. Ååå, jag känner redan att jag kommer att ångra det här.

Ang. skorna så går jag helst i flip-flops på somrarna och Bally-kängor på vintern. Inte vidare glamoröst och inte helt enligt mina egna önskemål. Jag VILL verkligen kunna gå i högklackat, av olika anledningar. Ett är förstås för att det är snyggt, men så är jag bara 2 äpplen hög också så det skulle göra susen om jag gjorde det till en vana. Greta som jag nämnt tidigare bär ALLTID häga klackar, hon är lika liten som jag (bör poängteras att jag eg. är viktiga en halv centimeter längre!!!). Dessutom har storasyster tjatat på mig. Om hon var så liten som jag och hade mina fötter skulle hon minsann, bla bla.. Nu har jag iaf redan börjat öva gå i de här skorna, men jag måste nog ta av mig dom nu så att tjejen under mig inte blir alltför irriterad på mig. Det är inte så värst lyhört här men klackljud tränger på nå vis genom vad som helst. Snygga är dom iaf och allra gulligast är klacken som är formad som ett hjärta. Shit, hur ska skomakaren klara av det när jag lämnar in dom på ett tag. Men det är ju å andra sidan ett senare problem och kan utan tvekan läggas under kategorin i-landsproblem.