60-årsfirande

Det blev en tvärvändning i familjefirandet. Jag trodde inte jag skulle få träffa'rom förrän strax innan jesu födelse men min pappa ändrade sina planer i sista sekund (tveksam om han alls hade några planer). Hur som helst så bestämdes att 60-årsfesten skulle hållas i storasysters lägenhet. I all hemlighet flög jag till Stockholm. Övrig släkt skulle inte alls uppmärksamma denna dag, som ju inte alls var någon särskild dag. Nä, för min pappa ville minsann inte stå under takkronan, det hade han tydligt förklarat i ett mail till sin storasyster. I mailet stod även att han avsade sig alla former av presenter. Men se jag har läst 5 år på universitet och kan säga att det krävdes inte stora analytiska kunskaper för att förstå att vad han egentligen menade var att han gärna tar emot presenter och ännu hellre om dom är fina. Däremot gavs inga ledtrådar. För pappa önskar sig ingenting. Men skulle han inte bli uppmärksammad alls och inte få en enda liten inslagen grej så skulle han allt bli besviken, så väl känner jag honom. Dessutom skulle han aldrig vara så tydlig med att avsäga sig all uppmärksamhet om det inte var så att han VISSTE att vi såklart skulle ge honom något. (Bör det nämnas att det snart är jul och man blev lite skraj för pay-back-time?)

Jag gjorde iaf det fatala misstaget att skriva en saga på rim till min syster och hennes man när de gifte sig. Förstås ville mamma ha ett också, inte när hon gifte sig då men när hon fyllde jämnt... Jag gjorde ett helhjärtat försök och klämde ur mig något som verkade halvhjärtat. Men när pappa skulle fylla var jag ju inte ens förberedd!! Jag hade SÅ hoppats att dom skulle fly lite längre bort.. typ till Nice, Rom eller Barcelona - så att jag fick lite mer tid på mig att spåna... Men det gjorde dom inte. Faktum är att dom var så lätta att hitta mina föräldrar, att blommogrammen kom till helt rätt adress och min moster och morbror plus deras Anna kom förbi och sjöng "Ja må han leva". Urgulligt av dom. Dåligt val av gömställe av pappa.

På tal om sång så var förstås mina små gulletroll med på festen (stolt dubbelmoster). En bara skrek och gurglade (men han är ursäktat för han är så liten). Det större gulletrollet heter Jacob och han var med och firade hela dagen. Ehh, det vill säga - han trodde att det var han som fyllde år. Det var han som bar kungakrona och det var han som agerade kung. Stå upp! befallde han oss gång på gång.. Vet inte hur många gånger vi fick sjunga ja må han leva men det var så gulligt och även om det inte lät så bra så hade vi kul.

Kvällen avslutades tidigt (i barnfria mått räknat och sent i en-2-små-barns-familjs-och-dessutom-måndag-kvälls-mått). Mycket gott + mycket trevligt. Hip hip hurra! Slutsummerat.